1970 hade han (naturligtvis) gått ut konstskola och tröttnat på att inte ha blivit rockstjärna än. Han hade hunnit fylla 24 då han hörde att polarna som spelade med bandet Smile behövde en sångare. Farrokh bestämde sig. Han tog det klatchiga artistnamnet Freddie Mercury och drog på lite make up (vilket alla andra rockstjärnor redan hade). Sydde sina egna kläder och döpte om bandet till Queen.
De andra medlemmarna var Brian May på gitarr, Roger Taylor på trummor och från 73, John Deacon på bas. Inspirerade av Hendrix, Zeppelin och framför allt Beatles spelade de in sin debutplatta Queen. Som passerade obemärkt. Året därpå kom Queen II och blev en mindre framgång. Men framför allt fick de turnera som förband åt de då ganska stora Mott the Hoople. Samma år släppte man uppföljaren Sheer heart attack som blev riktigt stor.
1975 kom bomben, A night at the opera. Då, världens dyraste skivinspelning. Bara superhiten Bohemian Rhapsody innehöll så många pålägg att inspelningstejpen blev genomskinlig på sina ställen. Plattan tog bandet från att ha varit rockstjärnor till att bli megavärldsstjärnor.
1980. Synthar och elektronik. Discomusiken hade effektivt dödat det mesta av rocken. Nu kom syntharna och satte in nådastöten. Väldigt få av artisterna från 70-talet överlevde decennieskiftet med någon form av värdighet i behåll. Queen inte bara överlevde, de satte standarden. Må så vara att man tonade ner hårdrocken ganska rejält. Men istället för, som så många andra artister gjorde, flirta med disco och synth, integrerades de nya musikstilarna sömlöst in i Queen. Mercurys extremt utåtriktade karisma var också perfekt för den nya tidens media, musikvideon.
Dock hade bandet en kortare svacka i början av 80-talet. Trots att de fortfarande hade hits, får man inte glömma att pressen hade hatat Queen från dag 1. Det är ju oftast så med väldigt skickliga musiker, att de kritiseras för att de blir för ekvilibristiska. Å andra sidan var de älskade av alla andra och framför allt av engelsmännen själva. Det var därför en väldigt dålig idé att åka på en icke politisk korrekt turné som innefattade allt från forna Sovjet till hyperbojkottade Sydafrika, samt en del andra diktaturer. Under en period höll man på att systematiskt rasera all good will man haft. Men som en räddare i nöden fick man på nåder vara med på Live Aid galan 1985. Och då gjorde man ett framträdande som inte lämnade många ögon torra. Queen var tillbaka på MTV med besked.
Den 23:e november 1991 kom Freddy ut ur garderoben. Få av oss som var unga då, hade ens tänkt tanken på att han kunde vara gay. Det som idag kanske framstår som skrattretande övertydligt (Herregud, Queen!!) hade inga referensramar för unga på 70-talet. Man visste knappt vad det betydde. Den 24:e november dog Freddy av AIDS. De andra i bandet drog sig tillbaka med diverse soloprojekt. 1995 återförenades de i studio igen för att slutföra det album man påbörjat före Freddys död. Resultatet blev Made in Heaven.
2005 träffade Bryan May och Roger Taylor olyckligtvis Paul Roger. Tidigare sångare i Free och Bad Company. De bildade Queen feat. Paul Roger och spelade in ett par skivor, den senaste 2008. Förmodligen kommer de att åka på världsturnéer och spela gamla hits tills någon bär av dem från scenen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar