The best music ever. Takin it from the top!

Hey Nineteen That's 'Retha Franklin

2010-02-18T09:00:00.000-08:00

Hey Nineteen
That's 'Retha Franklin
She don't remember the Queen of Soul
It's hard times befallen
The sole survivors
She thinks I'm crazy
But I'm just growing old

/Steely Dan - Hey Nineteen

Hur ska man presentera en människa som Aretha? En snabb sökning på Amazon.com ger ett resultat på 450 köpbara album. Det kanske säger något? Aretha är mer än en artist. Hon är den kvinnliga motsvarigheten till Elvis. I storhet. Inte som artist. Aretha har aldrig strävat efter att vara sexsymbol eller göra storslagna shower. Hon har varit solitt gjuten i musiken, fast fuskat lite med en del filmroller också.

Aretha Franklin föddes 1942 i Tennessee. Hennes var pastor, men trots det skildes hennes föräldrar tidigt. Hon och hennes systrar växte i stället upp med sin mormor, som ofta hade musikaliska väninnor hemma för jam. Mahalia Jackson bland annat. Aretha sjöng även solo i pappas gospelkör. När hon var fjorton släppte hon sin första platta. En gospelskiva.

Trots att Aretha gjorde fler skivor (mest jazz och gospel) i sin ungdom skulle det dröja till 1967, då han skrev på för Atlantic Records och bosatte sig i den legendariska Muscle Shoal studion innan hon blev en stjärna. Där spelade man in hennes paradhit, Respect.

Vi ska komma ihåg att 1967 var bara början på slutet för Afroamerikaners kamp mot segregation och apartheid. I synnerhet i amerikanska södern var det inte många som ens fattat att slaveriet upphävts. Soulmusik var fortfarande något de svarta fick ha för sig själva. 1967 var året för frigörelse på flera plan. Inte bara i USA, även om det startade där. Respect blev därför dels en signaturmelodi för svarta som krävde respekt, men även för kvinnosakskvinnor. (Det här var innan man kom på att kvinnosaker även berörde män och döpte om det till feminism.)

Hitsen rasade in för Aretha under de kommande åren. Låtar som I say a little prayer och Think blandade gospel, pop och soul och skapade det som skulle få heta R´n B. Rythm and Blues. Men som med så många andra artister är man aldrig större än sin senaste singel. Och trots att Aretha dominerat den svarta musikscenen i många år kunde hon inte heller förutspå framtiden. Framtiden för svarta musiker skulle komma att heta Disco. 1975 kom yngre och hetare tjejer, som t ex Chaka Khan och Donna Summer fram. De hade en sexigare framtoning och ett helt nytt sound. På ett par år var Aretha frånåkt på topplistorna. I det läget valde t ex Diana Ross att banta ner sig, hotta upp sig och anlita Chick för en mega come back. Men det var inte riktigt Arethas påse. Aretha som alltid vara ganska mullig hade vid det här laget ingen som helst lust att leka sexsymbol. Skivbolaget tvingade trots det på henne en gul härlig discoklänning, la henne på en divan med en tallrik druvor och kallade albumet Diva! Det skulle bli Arethas sämst sålda skiva genom tiderna (och en av undertecknads första LP-skivor). Aretha bidade sin tid och återgick till gospel och standards. 1980 fick hon en uppskattade biroll i filmen Blues Brothers, där hon även fick sjunga sin hit Think. Filmen och låten fick en nystart och Aretha kunde hålla sig flytande fram till...

1982 var discon död och nu kom helt nya låtskrivare och artister fram. Aretha tog med sig Luther Vandross och Marcus Miller till skivbolaget Arista för en nystart. Det mångsidiga och väldigt tekniska geniet Marcus Miller lärde sig snabbt att arrangera med alla nya synthar och trummaskiner som plötsligt dykt upp. Vandross och Aretha skrev låtarna. 1982 fick de en hyfsad hit med Jump to it. En blandning av pop och lätt funk. 1985 hade man hittat soundet. Perfekt tajmat och klart för den nya världsordningen döpt till MTV. (MTV hade ändå inte visat några svarta artister före Michael Jackson 1983) Hits som Whos zooming who och Freeway of love blev megahits. 1987 krönte hon 80-talet med en listetta ihop med den då största artisten i världen, George Michael, "I knew you were waiting." Samma år blev hon den första kvinnan som valdes in i Rockn roll hall of fame. Aretha är då 46 år gammal och trots att hon bevisat om och om igen att skivförsäljning och popularitet inte behöver ha något att göra med hudfärg, ungdom, sex och skönhet, var det inget skivbolag som vågade chansa. Istället fick vi artister som för första gången var mediokra, men kanske kända för något annat? I bästa fall.

Skulle ni vilja påminna mina anhöriga om att ringa Aretha när jag ska begravas?

Aretha drog sig åter tillbaka till familj och kyrka. Hon gjorde en ny gospelskiva och ett försök till Rnb, men utan större framgångar. Däremot fick hon 1998 rycka in som inhoppare för den sjuke Luciano Pavarotti och gjorde en soulversion av Nessun Dorma. Som liksom för att visa vart skåpet hörde hemma. Och som om inte det räckte sjöng hon bokstavligen kläderna av unga utmanare i VH1´s Divas Live. En direktsänd gala med Aretha som soul-mormor samt Celine Dion, Dionne Warwick, Mariah Carey och andra. En genant afton för alla andra inblandade. Efter att fullständigt tillintetgjort Mariah Carey i en duett försöker Celine Dion att... waila. Hela Celines karriär kunde slutat där.

1999 gör VH1 en repris. Det här året är det en annan gästartist som gör en duett. Mary J Blige. Mary gör en ödmjuk och vörnadsfull entré och Aretha gör en värdig och vördnadsfull sorti. Världen har fått en ny Queen of Soul. Men det kapitlet skriver vi senare.

Här får tanten i alla fall äran att sjunga in Barack som ny president. Jag kan tyvärr inte göra något åt hatten. Vi får leva med den. Trots att den är terrorhot i sig.

London, Buckingham Palace - Queen

2010-02-01T02:36:00.000-08:00

Att en bisexuell perser vid namn Farrokh Bulsara, född och uppvuxen i Zanzibar, skulle bli den moderna vita rockmusikens superstjärna i decennier, var nog ganska otippat.

1970 hade han (naturligtvis) gått ut konstskola och tröttnat på att inte ha blivit rockstjärna än. Han hade hunnit fylla 24 då han hörde att polarna som spelade med bandet Smile behövde en sångare. Farrokh bestämde sig. Han tog det klatchiga artistnamnet Freddie Mercury och drog på lite make up (vilket alla andra rockstjärnor redan hade). Sydde sina egna kläder och döpte om bandet till Queen.

De andra medlemmarna var Brian May på gitarr, Roger Taylor på trummor och från 73, John Deacon på bas. Inspirerade av Hendrix, Zeppelin och framför allt Beatles spelade de in sin debutplatta Queen. Som passerade obemärkt. Året därpå kom Queen II och blev en mindre framgång. Men framför allt fick de turnera som förband åt de då ganska stora Mott the Hoople. Samma år släppte man uppföljaren Sheer heart attack som blev riktigt stor.

1975 kom bomben, A night at the opera. Då, världens dyraste skivinspelning. Bara superhiten Bohemian Rhapsody innehöll så många pålägg att inspelningstejpen blev genomskinlig på sina ställen. Plattan tog bandet från att ha varit rockstjärnor till att bli megavärldsstjärnor.

1980. Synthar och elektronik. Discomusiken hade effektivt dödat det mesta av rocken. Nu kom syntharna och satte in nådastöten. Väldigt få av artisterna från 70-talet överlevde decennieskiftet med någon form av värdighet i behåll. Queen inte bara överlevde, de satte standarden. Må så vara att man tonade ner hårdrocken ganska rejält. Men istället för, som så många andra artister gjorde, flirta med disco och synth, integrerades de nya musikstilarna sömlöst in i Queen. Mercurys extremt utåtriktade karisma var också perfekt för den nya tidens media, musikvideon.

Dock hade bandet en kortare svacka i början av 80-talet. Trots att de fortfarande hade hits, får man inte glömma att pressen hade hatat Queen från dag 1. Det är ju oftast så med väldigt skickliga musiker, att de kritiseras för att de blir för ekvilibristiska. Å andra sidan var de älskade av alla andra och framför allt av engelsmännen själva. Det var därför en väldigt dålig idé att åka på en icke politisk korrekt turné som innefattade allt från forna Sovjet till hyperbojkottade Sydafrika, samt en del andra diktaturer. Under en period höll man på att systematiskt rasera all good will man haft. Men som en räddare i nöden fick man på nåder vara med på Live Aid galan 1985. Och då gjorde man ett framträdande som inte lämnade många ögon torra. Queen var tillbaka på MTV med besked.

Den 23:e november 1991 kom Freddy ut ur garderoben. Få av oss som var unga då, hade ens tänkt tanken på att han kunde vara gay. Det som idag kanske framstår som skrattretande övertydligt (Herregud, Queen!!) hade inga referensramar för unga på 70-talet. Man visste knappt vad det betydde. Den 24:e november dog Freddy av AIDS. De andra i bandet drog sig tillbaka med diverse soloprojekt. 1995 återförenades de i studio igen för att slutföra det album man påbörjat före Freddys död. Resultatet blev Made in Heaven.

2005 träffade Bryan May och Roger Taylor olyckligtvis Paul Roger. Tidigare sångare i Free och Bad Company. De bildade Queen feat. Paul Roger och spelade in ett par skivor, den senaste 2008. Förmodligen kommer de att åka på världsturnéer och spela gamla hits tills någon bär av dem från scenen.

From Birmingham with strings - E.L.O.

2010-01-27T01:58:00.000-08:00

Electric Light Orchestra är en märklig "grupp". Från början var det tre personer som grundade bandet. Sångaren Roy Wood, gitarristen Jeff Lynne samt trummisen Bev Bevan. Samt ett antal utbytbara stråkgnidare. Första albumet, ELO 1970, gav en liten hit med 10538 Ouverture och sålde bra. Lynne och Wood hade en idé och en vision om att skapa den perfekta symfonirocken genom att blanda just rock med klassiska stråkinslag, samt en smula Beatles. "Vi ville fortsätta där I am the Walrus slutade," sa Lynne vid ett tillfälle.

Av olika skäl hoppade Wood snart av och tog med sig halva bandet. Lynne och Bevan ersatte dem med nya musiker och släppte 1973 ELO 2 och fick ett internationellt genombrott med Roll over Beethoven. Ja ni hajar, klassisk musik möter rock n roll. Jättekul raggarmusik. Men långt ifrån det sofistikerade ELO som komma skulle.

1976 släppte det produktiva bandet sin femte platta, A New World Record. Skivan innehöll megahits som Telephon Line och Living thing och ELO blev plötsligt ett av de största banden på planeten. Därpå kom ytterligare några storsäljande album ända tills man 1981 skulle få sin sista hit någonsin (förmodligen) med Hold on tight. Och det var ett snedsteg tillbaka till raggarmusiken igen. Till och med Bevan ruttnade och gick över som trummis åt Black Sabbath istället. Jeff Lynne la så småningom ner bandet för att börja jobba som producent istället.

Från mitten av 80-talet har Lynne räknats som en av världens mest framgångsrika musikproducenter. Dessutom var han medlem i den temporära supergruppen Traveling Wilburys, tillsammans med Tom Petty, Bob Dylan, Roy Orbison och George Harrison.

Bev Bevan fick i slutet av 80-talet den briljanta idéen att starta ett nytt ELO. Innovativ som han var kallade han bandet ELO II. Problemet var bara att det var Lynne som skrivit nästan alla låtar. Och han var inte glad. Och om advokaterna inte kommit överrens än, så bråkar de fortfarande. Under tiden åker ELOs trummis på turné med ELO II och spelar covers. ELO II har dessutom släppt en handfull album på egen hand, men de har gått musikhistoriken spårlöst förbi.

Från raggarrock till operan och tillbaka på 12 år. Man är aldrig större än sin senaste singel. Man kan nog påstå att Jeff Lynne var ELO. Han lever och har hälsan och skrattar varenda dag han är på banken. Han var till och med påtänkt i rollen som John Lennon inför en återförening av Beatles. Men sen dog Harrison också och det blev liksom inte läge längre.

Manchester United - 10CC

2010-01-24T11:55:00.000-08:00

Ett band man inte kan undvika från 70-talet döpte sig efter den genomsnittliga mängden sperma en genomsnittlig man ejakulerar. Det säger en del om Englands svar på Steely Dan (som i sin tur döpte sig efter namnet på en dildo).

Graham Gouldman och Eric Stewart var grundare. Gouldman spelade med Mockingbirds på 60-talet och var redan etablerad låtskrivare åt exempelvis Jeff Beck och Yardbirds. Eric var sångaren och tillsammans handplockade man studiomusikerna Kevin Godley och Lol Creme.

Först hette dock bandet Hotlegs och åkte på turné med Moody Blues. De fick en brakhit med en låt som heter Neanderthal man. Ja, vi snackar ju inte direkt Bob Dylan här, som ni märker. Först 1972 döpte man om sig till 10CC och spelade in plattan med samma namn. De fick en större hit till, med Donna. Sedan kom ett pärlband av plattor och massor av hits. Wallstreet Shuffle, Good morning judge, Im not in love, Life is a minnestrone, för att nämna några.

1975 bestämde sig dock Godley och Creme för att hoppa av. De var inte bara musiker utan även uppfinnare. Tillsammans hade de uppfunnit ett nytt instrument de kallade för Gizmotronen. En slags mekaniskt stränginstrument som skulle kunna återskapa ljudet av en mindre stråkensemble. Dessutom hade de uppfunnit någon slags foto/film automat där man kunde sitta och sjunga framför en valfri bakgrund och på så vis skapa sig en egen rockvideo. (För de yngre läsarna ska vi här tillägga att vi snackar 1975. Ett år då väldigt få människor i världen, 3 för att vara exakt, hade råd och tillgång till en så kallad polyfonisk synt. Samplern var inte uppfunnen och även om någon enstaka artist hade gjort en, vad vi kanske mer korrekt borde heta rockfilm av en låt, fanns det knappast någon TV-kanal som ville visa den. Herrarna var lite före sin tid. Men det är en helt annan historia.)

Stewart och Gouldman forsatte med nya studiomusiker. 77 kom Deceptive bends och bandet lät fortfarande som 10CC. Flera hits och nu var man stora i USA också. Vilket skulle komma att krönas av megahiten Dreadlock Holiday från Bloody tourists 1978. Och som vanligt blir man inte större än sin största hit. Bloody tourists var i övrigt en ganska medioker platta och det var ett helt nytt sound. Visst kände man igen bandet, men efter tio år på topp hade man helt enkelt blivit för gamla för att rocka på det sätt som den nya generationen ville rocka. I synnerhet i England där nu både punk, synth och New Wave pardonlöst tagit död på 70-talets giganter.

Dessvärre fortsatte Stewart och Gouldman att göra, vad man kan kalla intressanta misslyckade plattor. Och de har inte slutat än. Numera åker de runt på nostalgifester och spelar sina gamla hits. Och det lär de väl göra tills någon bär dem av scenen.

10CC har aldrig någonsin utgett sig för att vara mer än ett garv och en öl med polarna. Faktum är att alla album under 70-talet bär på någon slags humor a la MAD. Till och med den kanske mest spelade tryckaren ever på ett dansgolv fem i tre heter just "Im NOT in love." Men ibland är ett garv med polarna på puben exakt vad men behöver, och då blir man alltid glad över en gammal 10CC låt i bakgrunden.

It was 40 years ago today - Beatles

2009-02-04T05:31:00.000-08:00

Beatles på ett tak. Finast är gentemannen med pipa.

The genuine gentleman - Bryan Ferry

2009-02-02T04:44:00.000-08:00

I amerika var läget följande 1970; det ungdomsfenomen som uppstod som en alternativ rörelse i början av 60-talet och kallades Beat, hade nu helt drunknat i hippierörelsen. Jazz, jazztobak, poesi och coola kläder hade blivit en fredsrörelse i fula kläder och LSD. I Europa däremot hade man öppnat en garderob...

Återigen kom ett gäng pojkar ut från sina konstskolor och ville skapa något nytt. Den här gången hette de Bryan Ferry, Phil Manzarena och Bryan Eno. Tillsammans kallade de sig Roxy Music och de spelade en märklig blandning av Enos konstmusik och Ferrys mer melodiösa popsoul. Men det var dessutom visuellt nyskapande. Genom att klä sig som om de gått bärsärk hemma hos någon som designar kläder till konståkare, stack de minst sagt ut.

Kuriosa: Som vanligt dansades det snyggare förr...

Ferry var "snyggingen" i bandet och var den som visste hur man bar upp både en klänning och en kostym, samt make up. De andra såg mest obekväma ut. Men sensation var det och här lades grunden till den glamrock som stod och storögt tittade på ett par år bort bara.

Skivorna gav eko över hela världen, även om de skulle dröja innan amerikanarna kunde tänka sig att lyssna på sminkade killar. Men Roxy har inspirerat alla från New York Dolls till Japan att tänka på hur man ser ut när man spelar.

Bryan Ferry bytte ständigt ut bandmedlemmar i början av karriären, innan han i mitten av 70-talet hittade några musiker som förstod hans intentioner. Bryan Eno hoppade av efter ett par plattor och började jobba mer med sin egen konst. I mitten av 70-talet hade Roxy lite hits här och där. Ferry visste fortfarande att chockera. Och även om han själv nu drog mer åt Armanikostym än Adam Ant-looken, tryckte han några skivomslag med nästan nakna tjejer på. Så fick man inte göra i amerika, så där tryckte de skivan med en bild av en skog på omslaget. Vilket gjorde att den slog stort där också, men sedan fick Ferry konkurrens av både Bowie, Bolan och Doors om att vara omslagspojke. Roxy tog en paus och Ferry gick solo.

Manzarena och McCay gjorde lite soloprojekt som mest kan intressera elektronikanördar idag. Ferry var ju stjärnan med den karakteristiska rösten, något han utnyttjade till att göra ett par coverskivor. Hans röst gör verkligen att låtarna känns som hans egna. Det gick ganska bra nu. Fast bara ganska.

Bandet kallades in förstärkta av Paul Carrak på keyboards. 1980 kom Flesh and Blood som gick direkt in på englands förstaplats. 1982 kom så Avalon. En platta som skänkte gåshud till alla försäljare av finare hifi-anläggningar. Ljudet var unikt och plattan gav flera hits, bl a "More than this." över hela världen. Den sålde platina och Roxy hade lagt grunden för att bli nästa generations arenarockare. Men världen var inte mogen för arenarock just då och efter en mindre turné splittrades bandet. Och som i de flesta fall gjorde man come back 2001 och sedan en gång till 2005. Bryan Ferry är fortfarande soloartist och uppträder för det mesta med både med sina egna och Roxys låtar på sina shower. Han är fortfarande mer elegant än någonsin, även om han är den enda överlevande av de enda två pensionärer i världen som kommer unan med skinnbyxor. Den andra var Mona Seilitz,

New York decades - Bob Dylan

2009-01-27T04:47:00.000-08:00

Bob Dylan är en liten vresig komplexfylld man med glasögon. Han är den enda rockstjärnan i världen som sjunger genom näsan. Dessutom slog han igenom (visserligen inte frivilligt) som vissångare. Det som idag döpts om till singersongwriter. Det låter ju mycket coolare och säljer förmodligen mer skivor. Ungefär som när västkustrocken plötsligt fick heta Yachtrock och till och med Toto togs till nåder. Men Bob Dylan är yachtrockens raka motsats.

När Dylan var ung hette hans stora idol Woody Guthrie. Det var väl lika hippt som en tonåring idag skulle avguda Mikael Wiehe. Han var döpt till Robert Zimmerman, men tog i tonåren artistnamnet Dylan, lite lätt pretenstiöst efter favoritpoeten Dylan Thomas. Då spelade han visor på musiccaféer i Minneapolis, medan han studerade, just det, konst.

1961 flyttade den unge Dylan till New York och närmare bestämt Greenwich Village, vilket är NY;s motsvarighet till Södermalm. Alltså en liten pitoresk stadsdel till 100% befolkad av kulturkoftor, vissångare och skådespelare. Där upptäckte han dock bluesen och började göra sig ett namn på musikställena som fanns där. Han fick till och med åka med som förband till John Lee Hooker. Då blev han upptäckt av ett stort skivbolag och skrev på direkt. Han stalkade dessutom ner Woody Guthrie själv. Woody var då svårt sjuk och låg på sjukhus och Bob kom och satt vid hans sida mer eller mindre varje dag.

1962 tyckte dock inte skivbolaget att tiden var mogen för att Dylan skulle rocka. De ville att han skulle använda sin begåvning som textförfattare genom att skriva politiska texter istället. Något som var helt i tiden då, med kriget och allt elände. 1963 åkte han som politisk aktivist på proggturné med Joan Baez, faktiskt enorm i staterna på den tiden. De blev snart ett par och Dylan skrev låtar åt henne med.

1964 hade Dylan ändrat inriktning igen. Nu skrev han Mr Tambourine man åt Byrds, vilket blev en världshit. Han dumpade Baez och gifte sig med en fotomodell istället. Nu skulle Bob rocka! 1965 kom också superhiten Like a rolling stone. En av Dylans mest älskade sånger någonsin. Det blev också delade meningar om den plattan då han definitivt sa tack och hej till sin vispublik, som då fortfarande var rätt stor. Men det spelade ingen roll, för med plattan Blonde on Blonde 1966 sålde mannen hissnande 10 miljoner exemplar världen över. Och var plötsligt en av världens största stjärnor. Det gjordes filmer om honom och litteraturvetare började plötsligt analysera hans texter som poesi.

Samma år råkade Bob ut för en svår MC-olycka. Efter att han återhämtat sig drog han sig tillbaka och ägnade sig mest åt sin familj. Då och då plockade han in sitt band och spelade in demos i sitt garage. En helt ny typ av musik för Dylan. Mer och mer influerad av country och gamla läsarsånger. Bandet spelade in en uppsjö av låtar och skickade regelbundet material till sitt skvibolag, som i sin tur läckte enstaka kopior av låtarna till vänner och bekanta. De läckte i sin tur låtarna till andra fans och snart var världens första bootlegplatta född. Kallad the Basement tapes. Den riktiga skivan gjorde emellertid succé och Dylan åkte på ännu en turné.

Fram till slutet av 70-talet åkte Dylan på allt större och större världsturnéer. Han släppte en ny platta varje år och gjorde märkliga pressuttalanden. Han inspirerade även andra artister som John Lennon och Rolling Stones genom att vara både en tänkare och rockstjärna. Något som definitivt smittade av sig på Beatles, både texter och kanske även till Lennons solokarriär.

1978 blev Dylan omvänd kristen. Omvänd från judendomen vill säga. Han släppte två album med starka kristna texter och de blev av just den anledningen inte särskilt väl mottagna. Hans kristna budskap skrämde bort de riktigt etablerade rockfansen och definitvt alla vänstemänniskor som ogillar religion, men älskat Dylan. Hans konvertering blev dock inte långvarig, han var snart tillbaka som jude igen. Det skulle dock dröja innan han skrev något bra material igen. 80-talet blev mest en radda samlingsalbum och greatest hits.

I slutet av 80-talet blev han polare med Tom Petty, som han träffat under Live Aid-galan. De åkte på gemensam turné. Därefter påbörjade han något som kom att kallas The never ending tour. En turné som förmodligen fortfarande pågår. Inspirerad av hans kanske viktigaste skiva på åratal, Oh Mercy. 1998 slöt han cirkeln med albumet Time out of my mind. En visskiva som vann tre grammys. 2006 kom Modern Times. Ett album som bekräftade testen The times are a changing. En rockplatta som fick lysande kritik. Dylans neverendingtour kommer säkert snart tillbaka till oss igen.

This was England - Rod Stewart

2009-01-21T05:25:00.001-08:00

För att citera Seinfeldt ur minnet: Många män verkar behålla den frisyr som funkade bäst på tjejer när de var unga, livet ut. Rod Stewart är en sådan man.

Rod började sin karriär under 60-talet som sångare/munspelare i diverse lokala småband. I slutet av 60-talet hakade han på Jeff Beck och tillsammans blev de ett namn inom tung bluesrock. Beck var/är en vass gitarrist och tillsammans med Rods raspiga röst blev det ett grymt resultat. Fullständigt lysande vit bluesrock med en sällsynt nerv.

1970 hade de inga kompmusiker kvar och träffade resterna av The Small Faces (se tidigare artikel). De döpte om sig till Faces och Ron Woods bytte basen mot gitarr och vips så hade man gjort ett rockband av ett popband. Det var bara ett problem, Rod hade fått ett skivkontrakt i eget namn och började turnera parallellt med Faces. 1971 släpptes det plattor med både Faces och Rod Stewart. Maggie May blev en dunderhit för Rod som gick upp som listetta både i England (Rod är egentligen skotte) och USA. Men även om Faces reducerades till ett kompband för Rod var det fortfarande lika bra som med Jeff Beck group.

Hur avundsjuka de i Faces än var på Rods soloframgångar så bidrog det till att även Facers sålde rejält med plattor i bägge kontinterna. Vilket gjorde att de stod ut med varandra till 1975. När Rod gifte sig med supermodellen Britt Ekland och flyttade till USA la man dock ner bandet.

1978 var ett tufft år för old school rockkillar. I England dominerade punken och i USA dominerade discon. Flera gamla rockklubbar fick byggas om till discon. Det gjorde inte Rod så mycket, han älskade att gå på discon och dejtade fotomodeller lika ofta som han bytte kalsonger. Samma år släppte han sin discohit Do you think Im sexy. En låt som nådde en för honom helt ny målgrupp. Och så fortsatte det, när discon blev synt, spelade Rod synt. När det var arenrock som gällde, blev det arenarock.

I och med MTV och alla musikvideos hade Rod lyckats göra sig själv till en seriefigur och skivförsäljningen rasade. Precis som alla hans äktenskap. Och det blev nog dyrt. För i mitten av 90-talet ringde han upp sin gamla polare Ron Wood och gjorde en akustisk come back med sina gamla låtar. Det blev en succé. Och så rullade det på. När Rod insåg att han inte längre hade kvar kraften att skriva egna låtar gjorde han cover efter cover. Ocn nu, i skrivande stund, har han släppt sin tredje platta i rad där han raspar sig igenom diverse jazzstandards. Perfekt bakgrundsmusik för perfekta medelklasshems tvättstugor. Snart sjunger han säkert på Berns för 5.000 kronor biljetten också.

Nästa år fyller Rod Steart 70. Precis som sin vapendragare Ron Wood jagar han fortfarande småtjejer och har kvar sin gamla frisyr.

Texas version - ZZ top

2009-01-16T08:59:00.000-08:00

De tre skäggen, trots att trummisen är utan, heter han ju Beard i efternamn. ZZ Top består av Billy Gibbon, Frank Beard samt Dust. De spelar vad man i folkmun brukar kalla boogie-rock. Det de själva verket spelar är själva kärnan av begreppet gubbrock. Det är blues. I bland med rock, ibland med synth. Ibland alldeles självlysande, ibland riktigt riktigt uselt. Och alltid med en så snuskig text att öronen trillar av. Men man misstar sig aldrig, när man hör en ZZtoplåt, så känner man igen dem på tre ackord.

Beard och Dust kom ursprungligen från ett band som hette American Blues, medan Gibbons kom från det konkurrerande bandet The Moving sidewalks. Ett band som faktiskt ett tag jobbade som kompband till Jimmi Hendrix. Även om Gibbons själv säger att han redan då var ett stort fan av Hendrix (och vice verca), är Gibbsons största influens Peter Green (se tidigare artikel).

1970 bildades ZZ Top och ingen vet än idag vad det namnet betyder. Då hade de inte skägg, men det tar å andra sidan ett tag att anlägga slika skägg. De spelade blues i hemkommunen Texas och åkte på turné i två år. En turné där de hade med sig en hel ladugård, med djur och allt, på scen. Två bluesplattor senare var de stora hemma i amerikat. Med hits som La Grange och Tush fick de även en imponerad världspublik, inte minst bland andra musiker. Det är nämligen tre världsmusiker vi talar om här.

Dock skulle det dröja till 1983 innan man nådde den stora publiken (människor under 30). Det var med albumet Eliminator. En blueseopk gick i graven och en ny, maskinbaserad boogierock, fick bästa sändningtid på MTV. Konceptet var hur lätt som helst, lättklädda snygga tjejer, snygga raggarbilar, lite bling bling och lite skägg. Är man snäll kan man kalla det Rhapsody in Blues. ZZ top blev showmän och därmed försvann en hel del av deras cred.

Trion försvann ett tag under 90-talet för att "stanna hemma och meka lite i garaget", kom tillbaka efter några år, i ett försök att hitta hem. Men bluesen var urvattnad och några enstaka hits hjälpte inte. De fastnade i Best of-träsket. Numera spelar de live lite då och då och kommer bland annat till Sverige i sommar. Man bör dock ha sett skäggen live innan man dör.

Kuriosa: Hur macho de än ger sken av att vara får vi inte glömma att de påfallande ofta spelar live iförda mysbyxor och sockiplast. Ingen vet riktigt varför.

God Jul!

2008-12-22T08:52:00.001-08:00

Bloggen fortsätter igen efter Nyår!

From London to LA (Peter Greens Fleetwood Mac)

2008-12-03T05:53:00.000-08:00

Vi återvänder till början av denna blogg och bandet Bluesbreakers. När Eric Clapton valde att gå solo i slutet av 60-talet, plockade man fram Peter Green som den nya stjärnan. Fansen var tveksamma då Clapton var Gud. Men Greens gitarrspel fick snart tyst på dem. Han hade en unik spelstil och var mycket influerad av BB King. Ja, han var faktiskt så bra och han skrev egna låtar, att han var hygglig nog att sno med sig Bluesbreakers basist och trummis, John MacVie och Mick Fleetwood och bildade bandet Peter Greens Fleetwod Mac.

PG Fleetwood Mac fick direkt en hit med Albatros. Faktum är att det är ett litet konststycke i sig att få en listetta med en instrumental låt. Inte många har lyckats med det genom årtiondena.

Varning: När man lyssnar på detta vill man slå sönder sin mobiltelefon, låsa dörren och äta upp nyckeln:

De släppte också en singel vid namn "Black Magic Woman". En låt som de inte fick någon större hit med. Det gjorde däremot Carlos Santana ett par år senare. Faktum är att det kanske blev Santanas största hit någonsin.

Med framgångarna kom... just det... drogerna. För det här var ju i slutet av 60-talet, the summer of love och allt det där. Green började experimentera med så mycket syra att han kunde vara borta i dagar. Något de andra i bandet tyckte var dumt. I början av 70-talet kammade han till sig och blev mycket religiös, tillsammans med kompitarristen Jeremy Spencer försökte de förmå de andra i bandet att skänka gagen till välgörande ändamål. Men de hade ingen lust med det. Spencer hoppade av och gick med i en saggig kult i LA. Peter Green blev så förvirrad att han slutade spela helt och hållet.

Mick Fleetwood och John MacVie flyttade till Los Angeles och mötte Lindsey Buckingham och Stevie Nicks. Tillsammans med Johns fru, Christine, kallade de sig enbart Fleetwood Mac. Och det är en historia i sig.

I flera års tid var Peter Green försvunnen. Det gick rykten om att han jobbade som gravgrävare och som sjukskötare. Ingen vet förrän i slutet på 70-talet, då en delgivningsman hittade honom. Han hade en säck full med STIM-pengar som Green skulle ha. Men Green trodde honom inte först utan hotade honom med en pistol. Det var dumt och Peter hamnade i finkan och så småningom på mentalsjukhus.

I slutet av 70 och början på 80-talet började han spela in plattor igen. De blev oftast hyllade av musikpressen, men inga storsäljare. En författare vid namn Martin Celmins skrev hans självbiografi 1995. Sedan dess bor han i ett hus på engelska landsbygden och går på medeciner. Då och då har det hänt att han fått ett "återfall". Bl a dök han upp i LA 1988 när Fleetwood Mac blev invalda i Rockn Roll hall of fame. Naturligtvis stal han showen genom att göra Black Magic Woman i duett med Carlos Santana.

London (Supertramp)

2008-12-02T04:44:00.000-08:00

London 1969. Den musikaliske Rick Davies träffar en excentrisk holländsk mångmiljonär. "Starta ett band så ska du få så mycket pengar du behöver, säger miljonären." (Det dunkelt höljda i denna historia låter ju lätt fantasin skena iväg...) Sagt och gjort, Roger annonserade efter bandmedlemmar i Englands största musiktidningar och hade snart ett band de döpte till Daddy.

Tre år och två album senare hette de Supertramp och hade då satt sina avtryck i musikhistorien som det band som gjort fulast skivomslag. Miljonären tyckte det var en dålig investering och drog sig ur, tillsammans med de flesta bandmedlemmar. Kvar fanns bara Rick och Roger Hodgson. De bestämde sig för att hitta nya bandmedlemmar och så fick det bli.

Syntharna hade inte hunnit utvecklas så mycket på den här tiden, men det fanns några modeller.
Släng in ett par saxofoner med chorus och en "crazy" kille som spelar "crazy" instrument och leker lite clown på scen och du har ett av världens första symfonirockband. 1974 kom den första framgången med "Dreamer" och sedan rullade det på.

Till skillnad från de andra symfoniska rockbanden, som kom ungefär samtidigt, Pink Floyd, Genesis och Yes, rörde sig Supertramp närmare popen. Något som de tidiga fansen inte gillade. 1979 kom det helgjutma popalbumet "Breakfast in America" och som blev deras stora genombrott. Och dessutom ett av de mest sålda albumen i världen (18 miljoner).

Hodgson var med på uppföljaren Famous last words 1982 men valde sedan att hoppa av. Och med det försvann också kemin i låtskrivarparet Hodgson/Davies. Bandet Supertram lever vidare men har i ärlighetens namn släppt fler samlingsplattor än studioalbum sedan dess. Samtidigt som Roger Hodgson åker runt i världen som soloartist och framför... Supertramplåtar. Vågar man hoppas att de blir kompisar igen?

Harlem Shuffle (James Brown)

2008-11-28T02:25:00.000-08:00

The Original Gangsta. The Godfather. The hardest working man in show biz. Hade inte James Brown funnits hade Prince förmodligen döpt sig själv till King istället. Nu fanns Brown så Prince fick nöja sig med att vara just Kronprins. James Brown är ett av musikens absolut starkaste varumärken. Någonsin.

Egentligen började det som så många andra gånger en ren slump. Han föddes till ett miserabelt liv i den amerikanska södern. Redan som liten (på 50-talet) åkte James dit för inbrott och småbus. Eftersom han var för ung för att sitta inne fick han bli fosterbarn hemma hos familjen Byrd. Familjen hade en son, Bobby, som hade ett band. De lät James ta micken och sen hände det grejor. Bobby och James kikade lite på den svarta musik som fanns då. Det var inte soul, det var inte rock, det var en lite snällare variant mittemellan som kallades Rythm and blues. Den tidens R´n b har egentligen väldigt lite med det vi känner som R´n b idag. Den enda likheten är nog egentligen att det är övervägande svarta artister som ägnar sig åt den.

I mitten på 60-talet hade han tillsammans med sin vapendragare Bobby Byrd satt ihop ett kompetent band som leddes av en viss Maceo Parker. Låtarna började mer och mer anta formen av... funk. I alla fall en snabbare soul och med stötigare blåsare än man hört tidigare. Han fick också några hit med låtar som It´s a mans mans world. James konserter blev snabbt berömda (ökända) på grund av att han gav allt på scenen. Han dansade som furie och rörde sig som en katt. Han sång blev inte sällan rena väckelsemöten som inte lämnade någon oberörd. Han måste helt enkelt ses. Det var det här kultryktet som också gjorde att många vita människor för första gången vågade sätta sin fot i Harlem.

1965 hade han hittat hem. Papa got a brand new bag var kanske den stötigaste soul som någon hade hört och James showade som ingen annan. Hans danssteg var också något helt nytt. James Brown blev ett fenomen. Som det geni han var kunde han inte nöja sig med sin nya stötsoul. Han började experimentera med bandet i långa jam sessions (för långa tyckte många). Han ville ha ett sexigare, svettigare och råare sound än någon annan gjort förut. Hans band var inte helt med på noterna längre, så han skaffade ett nytt band. Nu hittade han två killar som verkligen ville lira samma som James. Bröderna Catfish och Bootsy Collins. Det var bara ett problem. Det blev för många stjärnor på samma scen. Samarbetet funkade inte utan bröderna Collins fortsatte att skriva egen musikhistoria genom att bilda bandet Parliament Funkadelic. De fick äntligen klä ut sig till hallikar från rymden och uppfann något som kom att kallas P-funk (en förkortning av bandnamnet helt enkelt).

Kuriosa: Funk är jive talk (svart New York slang) och betyder svett.

James höjdpunkt kom i början av 70-talet. Dels fick han tillbaks sitt gamla band mot den lilla eftergiften att Maceo Parker fick ha sitt band vid sidan av. Det fick han, om de döpte sig till JB´s. James lärde sig en annan sak också. Sex säljer. Han var inte intresserad av några helylletjejer i kören. Han ville ha riktigt heta brudar som inte vek en millimeter. Han ville ha starka kvinnor med livserfarenhet. Som visste vad de sjöng om. Han uppfostrade ett gäng fantastiska sångerskor som sen med varierande framgång gjort solokarriärer. Lyn Collins (R.I.P), Yvonne Fair, Vicki Anderson (Bobby Byrds fru, och vars dotter Carlene Anderson, sjöng i Young diciples och Brand New Heavies) för att nämna några.

Kuriosa: Det kan man kalla tronskifte.

I början av 70-talet hade hela grejen med segregation och svarta pantrar kulminerat. James Brown brydde sig, eller inte. Hela hans väsen andades ”Im black and Im proud”. Jag inbillar mig någonstans att James kanske inte ens tänkte på att segregering existerade, som att han inte såg skylten White only. Jag inbillar mig att om James satte sig på de vitas del av bussen så satte sig de vita någon annanstans. Sån var han. När womens liberation kom på tapeten överlät han till sina körtjejer att kliva fram och sjunga om relationer och jämlikhet. Många texter var dessutom så sexuellt frispråkiga att öronen kunde trilla av om man inte var försiktig.

Kuriosa: Floor fillers kan variera i svårighetsgrad. En av de svåraste uppdragen som finns i musik är att få en tjusig publik på en fin fransk restaurang att dansa.

Svart media levde i ett parallelluniversum. Blaxploitation kom filmgenren att kallas. Ofta var det en ganska banal deckarhistoria (t ex Shaft, Foxy Brown eller Coffy). Men hjälten var en svart kille. Filmerna utspelade sig i ghetton så de flesta svarta kände igen sig i sin vardag. Musiken var precis den typ av snabb soul och funk som Brown hade skapat. Filmerna skapades och sågs av svarta, men ignorerades av resten av världen. Vilket gjorde att filmerna vare sig censurerades eller marknadsanpassades. Mycket naket blev det. Och mycket våld i skumma gränder med hallikar och droglangare. Ungefär som världen såg ut från insidan av Harlem. Och hur mycket James ändå ville (vill dom inte alltid det?) behålla sina rötter som den där enkla killen från gatan kunde hans storhetsvansinne inte hålla honom från att döpa sig till The Black Ceacar. Och i likhet med många andra genier utan gränser gick han hårt på drogerna. Som vid den här tiden fanns överallt. Vissa påstår att många av de sista plattorna spelades in av JB´s medan James själv var i dimman på någon lokal bordell. När sångpåläggen skulle göras fick de muta honom till studion med löfte om andra droger.

James Brown överlevde aldrig discon, som kom i slutet av 70-talet. Hans gamla låtar gjorde dock det. Och är än idag så kallade floor fillers på dansgolv i hela världen. Omvärlden och nöjesindustrin började förändras allt snabbare och James blev inte yngre. Likt en annan Maradona levde han på sitt namn, men betraktades som en före detting. (Living in America blev hans sista måttliga framgång på 80-talet. Samtidigt som ALLA hiphopartister började sampla hans gamla låtar.) Hans sista shower antog mer och mer formen av ett ambulerande museum där han visades upp som en artefakt. Men i James Browns eget rike var han fortfarande Kungen.

Kuriosa: Den här konserten spelades in sommaren 2006. James dog i december samma år och Pavarotti ytterligare ett halvår senare. Så det är ett värdigt farväl av två tunga sångare.

Brittpopens farfar (The Kinks)

2008-11-25T04:10:00.000-08:00

Ett band som skulle kunnat varit modsfavoriter är The Kinks. (På den här tiden betydde kink snarare tjinkig än kinky.) De var några moderiktiga pojkar i sina bästa år. Problemet var att de inte hade sina rötter i soulen, utan var mer bluesorienterade. Rythm and Blues, som R&b betydde då.

Kinks spelade ihop mellan 64 och 94. Deras huvudfigurer var två bröder, Ray och Dave Davies. Även om Ray kanske var den som skrev det mesta av materialet. Den som osökt kommer att tänka på Oasis, tänker fullständigt rätt. Bröderna var i luven på varandra hela tiden. Och bandet var så stökiga att de bannlystes från USA efter deras första turné. Den bannlysning skulle komma att vara i fyra år.

Under den här tiden verkade Ray ha lugnat ner sig och började skriva låtar som mer och mer drogs mellan folkmusik och typisk engelsk music hall. Vilket gjorde dem till ett av Englands populäraste band under 60-talet.

1970 fick de förlåtelse av USA och kunde börja turnera där, och fick börja om från början. Första halvan av 70-talet byttes ett par medlemmar i bandet ut och man gjorde lite mer rythm and blues igen. Lola blev en hit i hela världen och bandet var på topp igen. Under andra delen av 70-talet fick Ray Davies frispel av alla droger och började skissa på en musikal. Förmodligen inspirerad av Who´s succéopera Tommy.

Kuriosa: Kidsen dansade fortfarande bättre förr...

När den första musikalen var klar (Preservation) fick den ett ljummet mottagande. Vilket inte hindrade dem från att skriva en uppföljare, som blev ett fiasko. Vilket inte hindrade Ray Davies från att skriva ytterligare en, och ännu en. Tills skivbolaget fick nog.

80-talet gav Kinks en liten revival och några mindre hits och sen gick det utför. När den andra brittiska popvågen kom med band som just Oasis och Blur fick man trots allt en liten stund till i rampljuset, tack vare hyllningar från just de nya banden.

Dom kallar oss mods II (The Small faces)

2008-11-22T13:26:00.000-08:00

Att vara mods var naturligtvis mer än att vara en snobb med vespa i Londons East end. Man måste snacka snacket också. Modsslang var en direkt tjuvning av de svarta Harlembornas Jive talk. Det var en blandning av Cockney och egna slanguttryck som kallades Mockney (fortfarande utövas det av såna som Jamie Oliver, The Blur (Jarvis Cocker är t ex inget namn egentligen, utan Mockney och betyder dörrknackare...)och Guy Richie. (Eller den svarta teknikexperten i Oceans eleven filmerna). Small faces var, tillsammans med Who, modsens favoritband. Och det betyder att man inte bara måsta prata pratet, man måste gå gångstilen också. Och att vara mods var som sagt VÄLDIGT stort i Eat end London. Och det kan förmodligen ha hämmat bandet en hel del när de försökta brejka i amerikat. De var och blev för interna helt enkelt. Men det hindrade dem inte från att på hemmaplan bli lika stora som både Who, Beatles och Stones.

I mitten på 60-talet räckte det faktiskt med att skaffa sig långt hår för att framstå som en rebell och rentav samhällsfarlig. (Och långhårig var man då om håret gick över öronen) I slutet av 60-talet fick man knarka lite också för att bibehålla sin farliga status. (Vi ska dock komma ihåg att bieffekterna av droger på den här tiden var långt ifrån kända för allmänheten. Det var mest ett sätt att fly undan vardagens stress och så var det förmoglien väldigt roligt att se en massa psykedeliska monster träda fram ur sitt undermedvetna.) Small faces (Face är för övrigt Mockney för en cool kille) blir ett andra exempel på ett band som inte riktigt hade flytet med sig.

I början spelade de (som alla andra) enbart soul covers. Men i takt med att media växte blev det viktigt att skriva sina egna låtar för att få royaltys och kunna leva på musiken. Small Faces skrev kontrakt med Decca och hade en riktigt sleazy mansjer de också. Han brukade ibland sno killarnas demogtejper och skicka till Decca som gav ut dem som singlar. De fick också oftast spela tre gig om dagen, vilket gjorde att de sällan orkade skriva nya låtar. Till slut fick de ett nytt skivkontrakt med Intermediate, och en ny manager, för att ersätta Stones faktiskt.

Trots att Small Faces spottade ur sig hitlåtar och blev hur stora som helst hemma, uteblev framgångarna i USA. Nu fick de dessutom bättre betalt och behövde inte spela live lika ofta, men i gengäld tog skivbolaget alla royalties för att betala deras studiotid. Och efttersom de andra banden på bolaget floppade, fick Small Faces betala för dem också. Men det visste de inte då.

Kuriosa: Kolla hur coolt de dansade förr.

Det fick de veta 1970, när skivbolaget gick i konkurs och de själva inte fick en krona. Såväl deras gamla som nya managers hade dessutom gödslat marknaden genom att ge ut en massa demos och skåpmat till höger och vänster (oftast utan bandets vetskap) och när Sony (som fått ärva bandet) skulle ge ut material på CD var det väldigt mycket dynga som trycktes upp. Ingen CD före 2002 är tydligen att lita på, om man är intresserad.

1970 splittrades också bandet, men ett par av killarna bildade ett nytt Faces. Den här gången tillsammans med då okända skottarna Rod Stewart och Ron Wood.

Kuriosa: Det skulle dröja tills 2003 innan bandet fick sina första royalties.

Dom kallar oss mods (The Who)

2008-11-20T13:54:00.000-08:00

I Sverige var det Kenta och några andra fyllskallar som kallade sig mods. I England var det en helt annan femma. Där var ett mods en dandy, en elegant artististik estet. Ett signum var duffeln eller en parkas när man elegant svepte iväg på sin Vespa. Det här var i mitten på 60-talet. Företeelsen var dock störst i England, och i synnerhet London. Men den dog aldrig riktigt ut. Än idag finna det de som kallar sig mods.

Mods gillar soul. Helst Motown eller det man kallar Norhtern soul. En lite mer melodisk och mer lättsmält version än den som bottnade i gospeln och som var mer rytmbaserad. Fyra engelska mods var Roger Daltrey, Pete Townshend, Keith Moon och John Entwistle. De kom alla från diverse lokala rockband de hoppade runt emellan, innan de till slut insåg att det bara var de fyra och att de gillade att spela ihop. Då spelade de enbart soulcovers. (Men det var faktiskt bara Pete som gick på konstskola...)

The Who är förmdoligen rockhistoriens svar på Bryan (alltså Bryan i Life of Bryan). Inget annat band har förmodligen haft en sämre tajming. Först skaffade de sig en manasjer som redan hade ett par före dettingar under sitt paraply (Julie Christe t ex). Han hade insett vilken kommersiell makt ungdomar hade, och i synnerhet mods under den här eran. Han ville gärna att Julie skulle bli uppskattad av dem, och därför lät han en PR-byrå spöka ut bandet så de såg ut som Harlemhallickar. Man döpte dem till The high numbers och gjorde en logo som föreställde en måltavla. The high numbers, som redan börjat skaffa sig ett rykte bland de kommersiellt känsliga modsen, började tappa intresset redan där. Fansen kände att det luktade hyckleri och det var inte förrän Pete olyckligt snubblade på scenen och av misstag rände in elgitarren i förstärkaren som publiken tände till. Det gjorde Keith "the Animal" Moon också. Han trodde Pete gjorde det med flit och blev så inspirerad att han började hamra sönder sitt trumset. Publiken blev som galna och ryket spred sig. Dilemmat blev att publiken nu började fylla varenda spelning, vilket var kul, men bara för att se dem slå sönder sina instrument, vilket inte var lika kul eftersom de inte hade råd med det då.

Bandet började skriva egna låtar, eller Townshend gjorde det. De döpte om sig till The Who, fick en megahit med My generation och ett skivkontrakt i amerikat minsann. För att slå i USA måste man turnera. Det är ett stort land att turnera i. Och något geni fick för sig att de skulle vara förband till dåtidens bröderna Herrey, Herman and the Hermits. Det sket sig rejält. Managern hejade på och tyckte det var dags för dem att slå sönder lite instrument igen. Så det gjorde de. Och se, då blev det drag under galoscherna igen.

Säg den lycka som varar. Medan The Who misslyckades med att lansera brittisk soul och rock i USA blev deras skivor större än Beatles hemma i England. Till saken hör att Townshend själv börjat intressera sig för "seriös" musik och hade fått bandet att börja spela lite opera light och vau-de-ville inspirirade saker. Vilket togs på största allvar i England, men inte i USA. Instrumentvandaliseringen hade dock gett eko. Nu skulle man få spela på den hittills största rockfestivalen i USA, Monterey. Dilemmat var dock att en annan instrumentkraschare också skulle gigga där, Jimi Hendrix. Det löstes genom att Jimi fick elda upp sin gitarr första dagen och Who krascha sina grejor den andra dagen. Men att slå sönder fina elgitarrer kanske är något som är intressant att göra "under the influence" of whatever. Det blev till slut tragikomiskt för dem att krascha saker flera gånger om dagen och de blev tämligen bittra. Och inte blev My generation en hit för det.

Så bandet åkte hem igen och spelade in skivan "The Who sell out" 1968. En väldigt avancerad musikalisk inspelning. Och dra på trissor, plötsligt kliver en gammal singel otippat upp på andra plats på amerikanska topplistan. Här fanns det pengar att tjäna tänkte managern och satte upp en snabb turné för pojkarna i USA igen. Den här gången skulle de spela själva, på fina konserthus. Men säg den glädje som varar, de försökte säkert, men det gick inget bra. Det de hade gjort i studion lyckades man aldrig återskapa live. Ljudet var dåligt och musikaliskt kunde de inte göra materialet rättvisa och turnén floppade.

Det var nu Pete Townshend gjorde en Björn och Benny. Han skrev en rockmusikal som han lite hippt döpte till Tommy. Det var förmodligen första gången någon gjort något liknande. Skivan blev en dundersuccé och blev filmad (med bl a Roger Daltry i en av huvudrollerna). Och tro det eller ej, skivan blev en försäljningssuccé i USA också. Och här fanns ju pengar att tjäna. Bandet bokades snabbt in på ännu en fin turné i staterna. De sålde snabbt slut varenda spelning. Men säg den glädje som varar. Deras nyfunna fans i staterna förväntade sig få höra hela musikalen Tommy, från början till slut. Vilket de till slut också fick. Men bandet turnerade i två år och spelade musikal från morgon till kväll, vilket till slut fick Townshend inlagd för vad vi idag skulle kalla utbrändhet, men som förmodligen innehöll en hel del roliga tabletter också.

Kuriosa: Visst är det Elton. Och kolla in vilket sjysst keyboard han lirar på.

Så fort Pete blev bättre gick ett hungrigt och förbanant gäng in i Studion och spelade in Who´s next. Deras nästan hårdrockplatta. Och för en gångs skull stämde allt. Skivan blev topplistad i hela världen och i USA fick de turnera med Stones. De hade äntligen lyckats.

Men säg den glädje som varar. Townshend gick och lurade på en ny musical och tänkte tillbaka på sina rötter. För att hylla modskulturen skrev han Quadrophenia, en modsmusical. Plattan sålde bra i Europa och modskulturen fick sig ett uppsving igen. Och det blev dags att åka till USA för att turnera. Men USA undrade bara Who is Mods? och det blev ett rungande fiasko. Townshend blev deprimerad och började kröka. Moon var en plejboj som gillade kola och... tjejer och han gillade nog det mesta lite för mycket. Roger Daltrey blev tack vare filmen om Tommy en hygglig skådis och höll på med det ett tag.

Jag bjuder på en liten bonus här (Who var ju ett av de första banden som (med Moon i spetsen) brukade leva vad vi kallar rockmyt. Kom ihåg det barn, det börjar med att kasta ut en liten TV-apparat och sedan är man fast):

I slutet av 70-talet försökte man sig på en come back turné men det var inte så många som tog fyra knarkiga lönnfeta medelålders män på allvar när de sjöng tonårshiten "My generation". Och när Keith Moon lyckades med konststycket att ta en överdos och dö splittrades bandet. För tillfället.

1979 undrade överlevarna Who vad de skulle göra nu då. De bestämde sig för att spela in en sista skiva (har vi hört den förut) och åka på en, av många, avskedsturnéer i USA. Men säg den glädje som varar. Knappt hade turnén börjat förrän elva ungdomar trampas ihjäl under ett gig i Cincinatti. Bandet tog ett brejk och Townshend började experimentera med droger. Någon gjorde film av Quadrophenia och plattan började sälja igen. Här fanns det pengar att tjäna.

För att göra Pete Townshend rättvisa ska jag kanske påminna om att han som låtskrivare tjänade väldigt bra på skivförsäljningen och spelningar i radio världen över. De andra i bandet fick bara betalt för gigen. Så för att försöka trygga de andras pensioner gjorde de väl ytterlgare några farvälskivor och tack och adjöturnéer. Och jag är inte säker på att vi hört det sista från dem ännu.

Kuriosa: Efter decennier av havererade harvanden från kust till kust i USA, allt för att tjäna några extra dollars, har TV-serien CSI valt låten Who are you, som signaturmelodi. Vilket förmodligen gett Townshend hundra gånger mer i plånboken än alla skivförsäljningar tillsammans.

London swingar vidare (David Jones)

2008-11-18T02:59:00.000-08:00

David Jones föddes i Brixton och var väldigt musikaliskt begåvad. Han började spela saxofon i tonåren och spelade med i flera band. Bland annat bildade han Manish boys tillsammans med den då übertöntiga Jimmy Page. De lät håret växa och kallade sig Mods och började lyssna på Northern soul. De släppte också några misslyckade singlar.

I ett försök att skapa uppmärksamhet i media kan vi här se hur han försöker vädja till sina medmänniskor att sluta mobba honom för att han valt att vara långhårig. (Obs! Klassiker!)

Det skulle dock dröja tills 1969 innan han fick sin första hit. Men då hade han också bytt efternamn till Bowie.

Ungefär då fick han också för sig att han skulle bli mimartist. Så Bowie har faktiskt hängt med Marc Bolan och T Rex och mimat på scen under deras konserter, som en del av showen. Hur lamt är inte det? Eftersom alla idag vet att mimartister står längst ner på kulturstegens näringskedja blev den karriären inte heller långvarig. Istället satsade David på att sjunga om rymden (som var hippt att sjunga om 1970). Eftersom ingen visste något om rymden då trodde alla att Bowie kanske var från rymden. Och för att citera Tomas DiLeva (sveriges kanske främste Bowietolkare), så ligger ju faktiskt jordklotet i rymden, så påståendet stämmer bra.

Bowie skulle tack vare sina rymdkontakter också bli en av de artister som överlevde flera decennier och som (fortfarande) åldras med grace. David Bowie behöver inte längre skratta hela vägen till banken, han äger nämligen numera en egen, är gift med en fotomodell och luktar förmodligen väldigt gott. Grattis säger jag på redaktionen.

Detroit´s calling (MC5, Stooges)

2008-11-17T01:42:00.000-08:00

Detroit är känt för två saker. Bilar och musik. Musikstilarna står så långt från varandra man överhuvudtaget kan komma. Antingen var det Motownsoul med smäktande stråkar, eller så var det band som MC5 som spelade punk.

Det enda märkliga med MC5 var att de började med punk redan 1967. Alltså tio år innan punken fanns. Bandets motor, Sinclair, var en ultrakommunist, så långt ut på vänsterkanten att han snuddade vid högerextremism (som om det nu är någon skillnad mellan extremister). Han politiska agenda kallades för White Panters, och bildades som en stödgrupp till Black Panthers. Fast inte så mycket för att bekämpa rasism som för att förespråka rätten till gratis droger, möjligheten till att ha offentligt sex samt att avskaffa kapitalismen. Bandet valde att utnyttja sina demokratiska rättigheter genom att knarka så mycket som möjligt. Vilket ledde till att några hamnade i fängelse och andra på obestämd ort. Men innan dess hann de som sagt leverera såna här engergiska pärlor:

Innan Iggy Pop kallade sig just det, kallde han sig Iggy Stooge. Följdaktligen hette hans kompband The Stooges. De spelade också väldigt hård musik långt innan det blev accepterat. Och just därför kanske man kan säga att de, på den tiden, var ytterligare några missförstådda genier. Egentligen var de inte särskilt musikaliska, de knarkade ofta så hårt att de inte kunde spela. Iggy brukade live roa sig med att smörja in sig i mat och stagedajva bland publiken (förmodligen först med det också). Tyvärr visade det sig även för detta band att heroin inte kunde ersätta en näringsrik lunch. Efter ett par år hade de dekat ner sig och var väl i stort sett bortglömda. Det var då David Bowie råkade springa in i Iggy och gav honom en hjälpande hand. Men det är en senare historia.

Kuriosa: En skivbolagssnubbe åkte till Detroit för att se och sajna MC5, men Stooges var förband och mer än så behövde inte skivbolagssnubben höra för att sajna dem istället... snopet.

Kuriosa: Iggy är hur gammal som helst nu, men ser ut som han mumifierats 1970. Ibland spelar han fortfarande med överlevarna från Stooges.

2008-11-13T03:10:00.000-08:00

Det där var ju så bra att jag var tvungen att kolla efter fler goa klipp och hittade det här.
Jimmy är gammal nu. Men det här fick jag ståpäls av:

Going to Jamaica (Jimmy Cliff)

2008-11-13T03:00:00.000-08:00

Kartan här nere är lite torftig märker jag, så vi vidgar perspektivet lite.

En genre som kom att bli enormt stor i västvärlden från mitten av 70-talet är reggaen. Men innan reggaen kom fanns bara Jamaicans folkmusik. På 60-talet började Jamaica kunna ratta in BBC på sina radioapparater och blev väldigt influerade av "vit" popmusik.

Man kan kort och gott säga att Ska är Jamaicas sätt att försöka spela rak enkel vit treminuterpop. Det funkade såklart inte, för deras basister kunde förstås inte låta bli att lägga en svängig baktakt på det hele. Och det blev det såhär, i någon slags version av The lions sleep tonight, kan man gissa;

The historical map of rock. Around 1970.

2008-11-12T15:36:00.000-08:00

San Fransico (Blu Cheer)

2008-11-12T01:48:00.000-08:00

När trodde ni hårdrocken började egentligen? De här killarna rockade stenhårt redan 1968.

Blue Cheer visade sig vara ett av rockhistoriens försa "one hit wonders". Trots detta faktum höll de på i olika konstellationer fram till mitten av 80-talet. Snacka om waste of time. Inte fick de någon mer hit för det. Men uppfann hårdrocken gjorde de ju.

Kuriosa: Lyssnar man lite mer noga kan man klart höra ett sound som påminner väldigt mycket om Kozmic Blues band, Janis Joplins gamla kompgäng. Det kan bero på att de är ifrån San Fransisco. En stad som vid den här tidpunkten rymde lika många hippies som London rymde punkare 1977. 1977 rymde däremot San Fransisco lika många homosexuella som London fortfarande rymde punkare. Go figure.

Lilla Liverpool (yep, Beatles)

2008-11-10T01:34:00.000-08:00

Så har vi kommit till en musikalisk och historisk första gordisk knut. The Beatles. Här ser vi de unga pojkarna framföra vad som var Motowns första listetta, Hey Mr Postman. Ursprungligen hittad av The Marvelettes (to be a Lette, you gotta let Marvin...) featuring Marvin Gaye på trummor!).

Kuriosa: Den sköna textraden: "deliva da letta, the soona da betta".

Som jag nämnt tidigare var det många band som startades pga att medlemmarna sniffat lim tillsammans på olika konstskolor. Lennon och McCarney träffades i kyrkan, närmare bestämt i gosskören. Kanske var det därför de kallade sitt första band för The Quarry men. (Quarry betyder ungefär offer, eller gisslan.) Hur som helst var de riktiga nördar. Och som alla nördar som i slutet av 50-talet inte vågade rocka (kolla Jimmy Page tidigare) startade de ett skiffle band. Vet ni inte vad det är kan jag säga att Robban Broberg blev känd som sveriges skifflare.

Det var runt 69 som Lennon började hänga i New York med såna som Dylan och Yoko Ono. Paul träffade miljardärskan Linda, dotter till grundaren av Kodak. Lennon och Yoko knarkade på i New York och engagerade sig i fredsrörelsen. Paul och Linda köpte ett slott på engelska landsbygden där de kunde röka på i fred. Det var början till slutet, men innan dess hann de träffas för att spela in det här, miltals ifrån brevbärare och twist and shout:

Den svarta killen på kejbård heter Billy Preston. Kolla hur han lyckas bända tonerna och få sväng i låten. Det ska också sägas att detta utspelade sig när svarta inte fick gå på samma toaletter som vita. Beatlarna ska ha heder för att högaktligen sket i allt sånt.

Bonusinfo här: http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_2085375.svd

Spinning in Detroit III (Temptations)

2008-11-07T00:28:00.000-08:00

1969 hände mycket som fick genomslag i hela världen. Mordet på Martin L King fick t ex många svarta artister att kamma sig och fatta vilken skit de faktiskt satt fast i. Den svarta musiken hade vid här laget mest funkputtrat i Harlem, medan den slicka orkestrerade soulschlagern kom från Detroit. (Kanske som en antites till den samtida Detroitgaragen som vi ska titta på snart.)

The Temptations hade under flera år legat på topplistorna med söta kärlekslåtar som My Girl och Aint to proud to beg. Men 69 klev samma band fram som politiska aktivister med bomber som denna Ball of confusion: (Tyvärr var det bara kostymerna de svenska dansbanden valde att ta med sig härifrån. Men håll med om att koreografin är näst intill rörande.)

Det visade sig att bandet blev ännu större efter det och man toppade alla listor i hela världen. 72 kom tributen till Bob Dylan och Rolling Stones. Denne Dylan satte alltså ribban här i souliga Detroit också. My father was a Rolling Stone. Betydde i det här fallet att det inte växte någon mossa på en hattrullande farsa. Och med de legandariska orden: "It was the third of September, the day I always remember. That was the day when my father died." såg man också till att fylla psykiatrins soffor i generationer framöver.

Spinning in Detroit II (Curtis M)

2008-11-05T01:11:00.000-08:00

Eftersom jag är fortfarande är sjuk, sätter jag vik idag.

Den här går till dig Obama!

Spiining in Detroit I (Jackson 5)

2008-11-03T04:09:00.000-08:00

En del föräldrar gör allt för att deras barn ska bli "lyckade" Joe Jackson var en sådan. Han och hans fru var dessutom tillräckligt korkade för att vara Jehovas vittnen. Och de hade av samma anledning fler barn än de kunde försörja. Trots att de uppfostrades benhårt, upptäckte tyrannen Joe att barnen använt hans gudomliga gitarr, symbolen för hans egen musikaliska otillräcklighet. Vid en närmare granskning visade det sig att alla barnen var oerhört musikaliska.

Hepp, tänkte Joe och bildade gruppen The Jacksons och sålde dem som dyra barnslavar till Motown. Vad hans döttrar sysslade med under den här perioden framgår inte av histoien jag läst, men förmodligen satt de fängslade i en källare i Belgien.

Jackson blev snabbt lokala kändisar i Indiana. Och efter skivdebuten 1969 var de hur stora som helst. I want you back blev en stor hit.

Typ hundraelva LP-skivor och lika många turnéår senare kände pappa Joe att han hade tjänat ihop tillräckligt på barnen och förklarade dem vuxna. Har man turnerat och bott ihop med och bara sett sina fyra jobbiga storebrorsor och bara hört talas om att man har systrar i tjugo år, så är det lite som att ha suttit inlåst i en källare i Belgien i 20 år. Det är inte bra. Men hindrar honom inte från att fortfarande vara världens bästa dansare:

From London to the world (Rolling Stones)

2008-10-29T02:16:00.000-07:00

During the swinging 60´s, och det här kanske kommer som en chock för dagens ungdomar, fanns det ingen rocklinje på gymnasiet. Inte någonstans faktiskt. Däremor räckte det att säga att man var lite skoltrött för att rektor skulle rekommendera in en sån elev på konstskola. På konstskolorna i England startade många bra rockband. Rolling Stones var bara ett av dem.

De började som alla andra, som ett rent coverband och gjorde mest blueslåtar. Men tack vare att de var ligister som tyckte det var kul att bl a pissa på sin publik och ta droger, blev de snart lika stora som Beatles. Skivbolaget tyckte dock att de tjänade för lite pengar så de sa åt Jagger och Richards att börja skriva egna låtar. 1965 kom de upp med den här, och sedan vet ni resten:

Kuriosa. Om ni lyssnar på Buffalo Springfield här nedanför så kommer ni att upptäcka att Neil Young snott riffet, och spelar det baklänges.

I look at (Neil Young)

2008-10-28T03:06:00.000-07:00

I Toronto föddes ett geni för snart 65 år sedan. Han heter Neil Young och är en av få artister i världen som fortfarande kan uppbåda samma energi som en 18-åring. Den andre är Iggy Pop (som vi får återkomma till). Iggy kallas för punkfarfar, varför vi får kalla Neil för garagefarfar.

Neil är schizofren. Det hela började med att han som ung grabb flyttade till Californien för att få mer speltid. Där blev han medlem i ett band som av okänd anledning hette Buffalo Springfield. De var en samling tvålfagra deodoranter som hade ett par hits. Men när Neil fick sjunga, blev det något helt annat... så han blev inte långvarig där. Han var, som ni snart ska få se, större än så. Det kunde låta så här i Hollywood Palace: (notera gärna de obetalbara polisongernas snortajta synkronisering med fransskjortan i mocka).

Så Neil försökte spela på egen hand. Men då blev det bara country. Och när tanter som Joni Mitchell blir intresserade av ens låtar ska man akta sig om man vill bli rockstjärna. Det gjorde nu inte Neil, utan han började spela country ändå, och la sig till med riktigt högerextrema white trash ideologier.

Samtidigt, var det som hans högerarm hade fått på sig Kanon-Sids vantar, för den började veva som av egen kraft, och ut kom det... garagepunk. Långt långt innan den musiken var uppfunnen. Det kan å andra sidan ha varit en effekt av för mycket kokain? Men för att råda bot på den sidan, startade Neil ett band han mycket passande kallade för Crazy Horse.

Och parallellt med detta träffade han på en gammal hippie i Los Angeles som hette Stephen Stills. Han gillade också country. Snart hade han introducerat Neil för sina polare Crosby och Nash. Man kan säga att de spelade gubbrock innan gubbrock fanns. På sätt och vis var de också före sin tid. Fyra män med hästsvans som satt på rad och spelade akustisk gitarr och sjöng sånger i stämmor. Så här kunde det låta. (Men vad är det med programledare och musikprogram?)

Fast ibland ville Neil rocka, då kallade de sig bara för Crosby, Stills and Nash. Och Neil Young fortsätter att blanda punk med country och kan fortfarande inte få det att gå ihop. Om man älskar demokrati, Gud, kvinnan och den allsmäktiga hunden, mannens bästa vän, hur ska man då kunna vara en rebell och dricka öl och komma hem när man har lust? Eller hur man kan vara en hippie som bara vill knarka och ha fred samtidigt som Guds närmaste man George Bush startar världskrig. Och med den problematiken behöver man ingen skrivkramp.

Det är en tidsfråga innan Crazy Horse är tillbaka på världsturné. Eller om det blir country den här gången. Här rockar han i alla fall och visar kidsen var skåpet står än idag.

I blew my heart in San Fransisco (Janis Joplin)

2008-10-27T04:06:00.000-07:00

Fortfarande hemma. I Stockholm. På Gröna Lund. "Grönan" har haft en hel del berömda arister på scenen. Här är en kärring som gastade sig igenom ett knippe låtar så hjärtat håller på att sprängas. Vilket det sedermera gjorde också. Hon började att skrika som tonåring och slutade med det som... 27. Just det, här är kärringen inte 45, som jag trodde, utan 26. Hon är Janis Joplin, en av de mest överskattade artisterna i världen. Hon tog en överdos 1970.

Och här lyckas hon få Tom Jones att sluta grymta och börja skrika han också. Allt är hennes fel. Att skrika är visserligen en mänsklig rättighet, tyvärr anammat av alldeles för många "sångerskor". Som vanligt blandar tondöva ihop innerlighet med ytterlighet.

Hemma här (Hep Stars)

2008-10-23T01:24:00.001-07:00

Så hur såg scenen ut hemma i Sverige? Var vi hopplöst efter, eller? Nej då, Sverige har alltid varit duktigt på att hänga med i trender oavsett. Och även om scenen var liten och väldigt skiftande kvalitet fanns det en del guldkorn.

De största vi hade hemma i slutet av 60-talet kallade sig för Hep stars. Oklart varför. I det bandet kunde man bl a hitta en viss Svenne Hedlund (Robert Wellls farsa?) på sång samt en i dag inte helt obekant kejbårdist vid namn Benny Andersson.

Hep stars var från början ett renodlat coverband, men med åren fick Benny skriva mer och mer eget material. Den här t ex, som för rocknördar antagligen får ses som en första skiss till det som skulle bli Abba.

Kuriosa:
I slutet av 60-talet fick bandet hybris (trodde de var lika stora som Beatles) och valde att själva finansiera en långfilm, om sig själva. Då filmen saknade manus och gjordes lite hej och hå, gick det dit den så kallade pepparen växer. Film är dyrt, fick pojkarna lära sig den hårda vägen.

För att åtgärda sin egen interna finanskris efter filmfiaskot tog man in en sexig sångerska i bandet, Charlotte Walker. Eller Hep stars egen Yoko Ono. Hon och Sven hoppade av och kallade sig Svenne och Lotta och valde att göra låtar om bumeranger istället. Benny hade hittat en ny polare från ett konkurrerande band som hette Hootenanny singers, Björn Ulveaus. Tillsammans skrev de några låtar och gick med mössan i hand till Stikkan Andersson för att pröva lyckan. Stikkan satt på en sångerska (ja, inte helt otänkbart väl?) vid namn Annifrid Lyngstad, som behövde låtar i den stilen. Och... så skulle Sverige få en exportprodukt till...

Back to London (Yardbirds)

2008-10-21T06:20:00.001-07:00

Innan Clapton hamnade hos Mayall och hans Blues breakers, spelade han med ett band som kallade sig Yardbirds. Det vi ska få se är en intressant händelse ur musikhistorien.

Men först, slutade Clapton och ersattes istället av en kille som hette Jeff Beck och snart också en basist vid namn Jimmy Page. Det var nu det hände nåt i bandet. De började lämna den lite smöriga stämsången och de töntiga frisyrerna för att bli lite hårdare. (Lite mer rock´n roll som det brukar heta i de här sammanhangen.) Här får vi se lite rockrötter när de biter tag i Muddy Waters klassiker; Im a man. De kan väl knappast beskyllas för att vara mer än möjligen kvartsmän, i jämförelse med Muddy. Dock... det var en början på något helt annat...

... slutet nämligen. För Yardbirds, som splittrades mitt under en turné. Jeff Beck hookade upp med skotten Rod Stewart och skrev People get ready. Kvar satt basisten Jimmy Page och kom på att han ju egenligen var gitarrist och att han hade en turné att göra färdig. Genom lite pyssel kom han så upp med The New Yardbirds, tillsammans med John Paul Jones, John Bonham och Robert Plant. Fast de avslutade bara Europaturnén -68 innan de valde att göra nåt helt annat och bytte namn till Led Zeppelin.

Och här kan vi se lille Jimmy i sina första staplande ackord då han fortfarande drömde om att få forska i biologi. Han visste inte hur väl hans drömmar skulle slå in...

Meanwhile, in Montreal... (Leonard Cohen)

2008-10-20T02:29:00.000-07:00

...sitter Leonard Cohen och skriver böcker. Han är ung och begåvad. Redan efter två romaner och en diktsamling hyllas han som ett geni och en framtida nobelpristagare. Vad gör man då? Jodå, man flyttar till en liten ö i Grekland (Hydra, hur coolt låter inte det?) och köper sig ett bohemiskt hem och kallar sig kosmopolit. Alla vi som i unga år varit litterära genier och bosatt oss i bohemiska hem på öar runtom i världen, vet vad som händer då. Man får skrivkramp och prestationsångest. Så Leonard köpte en flaska vin och en gitarr och satte sig ner och väntade på bättre tider. Och i väntan på det tänkte han att han kanske kunde tonsätta några av sina dikter. När han väl gjort det och fått ihop en handfull låtar insåg han att böckerna kunde få vänta. Istället drog han till Nashville för att spela in en platta.

Dessvärre var det inte så jättemånga som var intresserade av tonsatt poesi framförd av en monoton basröst (jag vet exakt hur det där känns...). Däremot fanns en helt ny alternativ indiepopscen. Eller ska vi kallad det singersongwriterscen? Såna som Joni Mitchell fastnade för Cohens känsliga bitar och snart var han en låtskrivare av rang.

Leonard fortsatte dock att skriva och sjunga själv och efter några år hade han fått några hits. Sålde bra med plattor och blev snart ett namn att räkna med. Och det kunde han tacka Bob Dylan för. Dylan hade parallellt med Leonard brutit isen för intellektuell pop i New York. Plötsligt ställdes det krav på artister att de skulla ha något att säga också. Vilket i sin tur påverkade John Lennon, men det är en annan historia.

Vi som hade den stora äran och glädjan att lyssna till den nu 74-årige Cohen på Globen i onsdags kan bara säga till alla er andra... Lååååång näsa på er. Men hav förtröstan, här dödar en pensionär alla jordens Idoldeltagare på fem minuter.

Och jomenvisst Håkan, det är Neil Larssen på kejbård...

Meanwhile, in London (Cream, Bluesbreakers)

2008-10-14T04:29:00.000-07:00

För de lite yngre läsarna kan filmer med Austin Powers förmodligen te sig rätt... speciella. The Swinging London, som det hette i slutet av 60-talet, kom sig av en egen (läs brittisk) tolkning av amerikansk musik. Beatles och Stones hade banat vägen för det som skulle bli det brittiska popundret. Men det visste man inte då. I London. Ty där hade man fickorna fulla av droger (det var så nytt så det var inte ens farligt då), händerna fulla av varandras kroppar, och varandras kroppar fulla av öl.

Många stjärnors vägar skulle korsas på de här klubbarna. Beatles och Stones hade fullt upp att karriära i amerikat, så de lokala stjärnorna hette nu Cram och John Mayalls Blues breakers. Och hade inte Hendrix spelat sina egna låtar hade han garanterat börjat med något av de här banden. hans blotta närvaro i London inspirerade i alla fall såna som Eric Clapton, som spelade i Blues breakers först, men gick till Cream (tillsammans med Ginger Baker trummor och Jack Bruce bas) som också lirat med Breakers tidigare och desförinnan var de jazzmusiker, ser du Micke...). Som i sin tur plockade in Peter Green, som senare skulle bilda Fleetwood Mac. (I Blues breakers fanns redan John McVie och Mick Fleetwood).

John Mayall blev aldrig direkt ledsen, han var ju liksom rockscenens svar på Väsby (en farmarklubb). Han tog istället in Mick Taylor (som sen gick till Stones). Mig veterligen står förmodligen John Mayall på en scen nära dig när som helst, still going strong.

Cream gick segrande ur derbyt och klev upp på tio i topp-listorna. Trot den som vill, men här är Englands populäraste band 1967. Succén blev dock lika intensiv som kort. Tre plattor på två år innan de la av.

Kuriosa: Kolla in den extremt coola programledarens moves, då han lämnar scenkanten.

Om man inte visste bättre kunde man lätt förväxla sångaren med Benny Hill... oavsett är det som sagt inte svårt att se var Austin Powers hittat inspiration till sin garderob.

From New York to London. And back. ( Jimi Hendrix)

2008-10-13T02:32:00.000-07:00

Själv föddes jag i nådens år 1964. Det var en musikalisk era då, som inte är helt olik den vi lyssnar till idag. Lite rock, lite indie, lite R,n B. Jimi Hendrix hade precis börjat spela ihop med Isley brothers, och släppt en singel med en låt av Hendrix; "Testify". Det sket sig direkt och påminde antagligen om den gången jag och Snäcke såg Robert Wells kompa Jerry Williams i en folkpark på Öland. Wells försökte liksom sansa sig, men bröt helat tiden ut i knasiga solon som slutade med att han började köra keyboardsolon med fötterna medan "Jerka" fick springa dit och hela tiden flytta honom allt längre bort från scenkanten. Man kan inte ha en musikermusiker som stjäl sjåwwen ju. Så var det med Jimi, som dessutom hade arton bröder att tampas mot i Ilsey brothers.

Ett år senare spelade han solo med eget band i New York. Tre år senare var han störts i världen, då med London som bas. Han påstås ha varit svår och introvert. I själva verket var han bara blyg. Det funkade inte så bra ihop med droger. Han dog tyvär 1970. Här ser vi Jimpa i sitt esse:

Kuriosa:
Trots sitt korta liv hann mannen med att skaffa en son i Sverige. Sonens mor jobbade på Skansen, tillsammans med mig och Sven Lindvall för en herrans massa år sedan. Lillkillen brukade hänga back stage och leka med smådjuren. Idag lär han vara på väg att bli en hon. Alltså byta kön. Så kan det också gå.

Om Ni undrar varför Jimis gitarr är uppochner på filmen, berodde det på att han var vänsterhänt och för enkelhetens skull helt enkelt vände på guran och stämde den "baklänges". Det lär Paul Macartney också ha gjort.

Han var en personligt god vän med smörsångaren Engelbert Humperdink. De lär ha jammat lite i lumpen(?) och den som råkar trilla över de rullbanden på en loppis kan nog räkna med att tjäna sig en hacka.

Kolla också in trummisens extremt stora huvud!

När du ändå är på utube kan du söka efter det legendariska klippen där han är backstage ihop med Rolling Stones. Kul, vilka söta pojkar det var!